I gårkväll visste vi inte om vi skulle gråta eller vart vi skulle ta vägen! Jag hade (för första gången på 6 mån) tänt ett stearinljus på vardagsrumsbordet, både jag och Marcus var i rummet för att "hålla koll". Man vet ju aldrig när man har katt... Jag tittar mot bordet och får syn på vår vita döva katt, Astrid. Hon står på bordet och i samma ögonblick jag ser henne ser jag också att hon brinner!!! Jag rusar fram till bordet och lyfter upp henne, blåser ut de decimeterlånga lågorna som slår ut från hennes bakben och svans. Springer därefter in i köket, till vattnet, för att se hur stora skadorna blivit... Upptäcker till vår förvåning att endast pälsen blivit svedd. Alltså med andra ord, INGA skador! Vi pustar ut och hjärtat pickar på i 100. Vi hade verkligen tur. Astrid märkte inte ens vad som hänt utan fortsatte sin kväll precis som vanligt, sovandes på akvariet och i skrivbordsstolen. Vi hade tur!

Denna dag har spenderats framför datorn, skrivit klart allt jag tror jag ska kunna till fredagens tenta. Det blev totalt 13 A4 sidor med text. Bara att bita tag i de snart då. Orken och lusten att plugga har lämnat mig, för gott känns det som.

I dag blir det något helt nytt till middag, något vi aldrig lagat förr. Hör och häpna: CHIPSLÅDA! Kommer med kommentarer efter maten. :)